epiclina

Reflektionen bländar, jag och friden delar ett äktenskap
tillsammans blir vi en näktergal och sjunger ut om en bättre dag
med penseldrag, är bläcket kvar men sidan är tom när jag vänder blad
ändå så känner jag att jag smälter ner som en tennsoldat
står upp för min inre frid och framtiden kommer i sinom tid
problemen de skapar jag själv det gör ont men jag vet att jag klarar mig jämt
jag har mitt huvud över ytan, jag kan andas lugnt och lägga hela
 mitt fokus på denna vackra stund