True pain in my heart.
denna förvirrande känsla som lever inom mig har nu tagit kontroll över mig, jag ser allt från en helt annan vinkel,
jag har sett hur du har ljugit för mig, sett hur du betett dig från andras håll & försökt ta det lugnt, men nu går det snart inte längre, jag kan inte ta det lugnt längre, all denna stress som flödar genom mina ådror är obeskrivlig, ena sekunden kan jag vara som en jätteglad tjej igen, vara hur lycklig som helst, men sedan gå från den lilla glada tjejen till den ensamma flickan, som aldrig fått känna lycka, aldrig varit nöjd med sig själv, alltid hatat allt och alla, tänk, på den lilla sekunden så kan allt ha förändrats, från att vara lycklig till känslan av att aldrig varit det, känslan av att du aldrig kollar på mig längre, går inte längre att beskrivas som underbar, gå där varenda dag i skolan & förvänta mig något nytt av dig, va håller jag på med?, förvänta mig att du ska springa fram till mig och hålla om mig och aldrig släppa taget? det existerar inte längre, & det gör så fruktansvärt ont i mig av att du inte märker av mig, jag hatar att jag älskar dig.
behövde verkligen skriva av mig, hejdå.
